Olika sätt att föröka perenner

Att så frön är ett bra alternativ när man vill ha många lika plantor. Men man får vara beredd på överraskningar om det är eget insamlat frö. Frön från en blå blomma blir inte alltid blå utan kan bli vit eller rosa. Frön man köper har odlats under kontrollerade former med färre överraskningar. Det behövs också en hel del tålamod, många frön gror snabbt medan andra behöver flera år på sig. Vill man vara säker på att få exakt lika plantor, samma färg, samma höjd och samma bladform ska man ta sticklingar eller dela plantor. Vegetativ förökning, som det heter, ger också större plantor och snabbare tillväxt. Men det ena utesluter inte det andra.

Arvet

Eftersom en sticklingsplanta är en del av moderplantan har den exakt samma arvsmassa med lika egenskaper som den. Det kallas för vegetativ förökning och plantor med samma ursprung kallas för en klon. Sår man frön är det däremot arv och gener som avgör hur de nya plantorna ska bli. Frön är växternas barn, en blandning av två föräldrar, med egenskaper från båda sidor. Lite lik mamma och lite lik pappa, eller farmor, eller mormors mor. Det är det som är så spännande och som växtförädlare har använt sig av i årtusenden. Man har valt frön från de växter som har önskade egenskaper, färg, doft, smak, höjd och så vidare. Ibland har genetiken spelat spratt och i ett hav av blå blommor står en vit, eller en dubbel bland enkla eller en med blad som har gula ränder. Hittar man något extra fint frösått exemplar kan man ge den ett sortnamn och sedan föröka den genom delning eller med sticklingar.

Några exempel. Jättevallmo, Papaver orientale, är oftast orangefärgade. I de mycket dekorativa frökapslarna finns flera hundra frön och säkert över 95 % av de fröna ger nya orangefärgade blommor. Men några avviker. De kan bli röda, rosa eller vita. Tar man frön från en rosa vallmo får de flesta avkommorna orangea blommor men chansen att få fler rosa plantor är något större, men man kan aldrig vara säker. Visst låter det spännande? Varför inte börja att samla lite frön och försöka.

Samla eget frö

Man kan antingen köpa frön eller så kan man samla eget. Om man ska samla frön måste fröet vara moget. Det innebär att frukten eller kapseln med frö ska ha ändrat färg från grön till brun och den ska vara torr. Samla frö när vädret är torrt. Lägg kapslarna i lite större papperspåsar med en liten kom-i-håg-lapp om vad, var och när du tog frö. Skriv gärna blomfärg om du spanat in växten i förväg eller om det fortfarande går att se, anteckna även andra egenskaper som höjd, bladfärg och liknande.

Väl hemma är det dags att rensa fröerna, plocka bort allt skräp och förvara dem sedan torrt, mörkt och svalt. Fröpåsar av hög kvalitet med skrivfält på fram- och baksida för bästa förvaring finns att köpa här.  Vissa fröer har väldigt kort hållbarhet och måste sås direkt, andra går att förvara torrt och svalt i flera år. Är man osäker är det bäst att så så fort som möjligt.

Frövila

Växter som har sitt ursprung i kallare klimat har ofta utvecklat system för att fröet inte ska gro vid fel tidpunkt. Det brukar man kalla frövila. Ett frö som gror och blir en liten ömtålig planta sent på hösten har svårt att klara vintern. Bättre då att vila i jorden och gro på våren. Frön från många växter måste alltså ha en kall vinterperiod för att fröet ska gro. Lättast är det att så i krukor på hösten och låta dem stå ute hela vintern. De naturliga temperatursvängningarna gör att frövilan bryts. Har man bråttom, eller får frö på våren, kan man stratifiera som det heter på fackspråk. Det betyder att man sår i en kruka eller låda som först får stå varmt i ett par veckor för att sedan stå svalt, runt noll till plus 4 grader, i mellan sex och tio veckor. Exakt hur länge varierar mellan arterna. Ibland kan det behövas fler perioder med växlande varmt och kallt, exakta uppgifter om varje art finns i lite mer avancerade böcker om förökning.

Frön med tjocka skal kan man gnugga i ett sandpapper eller lägga i blöt några dagar före sådd. Se dock upp så att de inte ligger för länge i vattnet, då kan de ruttna.

Så

Man kan antingen så i krukor eller i lådor. Väljer du lerkrukor måste de vara av hög kvalitet annars spricker de i kylan. Använd färdig såjord som är sandigare och näringsfattigare än vanlig krukjord. Jorden ska vara fuktig, vattna innan sådd. Storleken på fröet talar om hur djupt det ska sås. Dubbelt så djupt som fröet är tjockt är ett ungefärligt riktmärke. Små frön ska sås med bara ett tunt lager siktad jord eller sand över, det går även att täcka med perlit. Var noga med att märka sådden med plantetiketter eller nummer. Nummer på krukorna och listor som förvaras inne har den fördelen att de inte slits av väder och vind. Ibland händer det att en sådd måste stå två vintrar och då kan det vara bra att säkra upp med ett nummer om plantetiketten kommit på villovägar. Var noga med att hålla jämn fuktighet. Placera sådderna i kallbänk eller mot en husvägg, välj inte söderläge, där varierar temperaturen som mest och det är lätt att det blir för torrt. Har det inte grott i krukorna före midsommar året efter sådd får man vara beredd på att vänta, ge dem ett år till. Ställ då krukorna i lådor som sätts i en tom jordsäck med svart insida. Jordsäckar har oftast lufthål och i en säck hålls fukten lättare jämn. Har man tur gror det nya plantor våren därpå.

Skola småplantor

Så fort det börjar sticka upp små gröna blad kräver sådden mer tillsyn. Småplantor är känsliga för uttorkning, bäst är att vattna underifrån då vattendroppar på bladen gör dem känsligare för svampsjukdomar. Underbevattning görs lättast genom att krukorna ställs på brickor med vatten och en kapillärmatta. Krukorna suger åt sig lagom med vatten och plantorna hålls fuktiga men inte genomvåta. Låt gärna fiberduk täcka sådden i början. När bladen börjar nå varandra är det dags att skola om. Placera en eller två plantor i varje kruka fylld med planteringsjord. Snart har du mängder av nya plantor att fylla rabatterna med.

Föröka vegetativt

Det fantastiska med växter är att en bit som gått av kan bilda nya rötter och växa vidare, de kan klona sig. Det skiljer sig bland de olika växtslagen hur lätt nya rötter kan bildas, men många växter har det som strategi för att sprida sig. Det kan vara långa stammar som växer ut ovan jord, som jordgubbsrevor eller under jord som hos myntor. För vinbär och kaprifol räcker det om en gren ligger an mot jord för att rötter ska bildas och en ny buske kan växa fram. Vi människor har använt oss av detta för att föröka växter i många tusen år.

Dela

Det enklaste sättet att föröka perenner på är dock att dela dem. Det är bara att sätta spaden i kanten av en planta och skära av en bit. Många perenner mår bra av det och växer och blommar bättre som unga på ny växtplats. Dela tidigblommande perenner på sensommaren/hösten och sommar/höstblommande tidigt på våren. Växter med tjocka förgrenade rötter kan vara svåra att dela. Gräv fram en del av rotklumpen och dela med hjälp av vass spade eller kniv. Pioner och dagliljor har tjocka rotknölar som kan delas, men se till att det finns s.k. ögon, tillväxtpunkter, på varje knöl. Plantera direkt på ny växtplats, eller i stora krukor för senare plantering. Växter med pålrot förökas lättast med frö.

Förbered växtplatsen

Till sist vill vi bara påminna om att den slutliga växtplatsen för dina småttingar ska väljas och förberedas med omsorg. Se till att rätt växt hamnar på rätt växtplats. De som vill ha sol och mullig, näringsrik jord utvecklas inte bra i mager jord på skuggig plats och vice versa. Rensa bort allt ogräs, särskilt rotogräs, innan plantering. Förbättra jorden med kompost och stallgödsel. Vatten är viktigt, särskilt den första tiden. Plantera inte för tätt, så gärna in lite sommarblommor det första året innan perennerna vuxit till sig. Ha tålamod, vissa av perennerna behöver något år på sig innan de blommar, medan andra blommar redan första året. Och glöm inte att bladen spelar roll. Perenner blommar ibland bara en kort tid men bladen kan ha minst lika stort prydnadsvärde. Smala irisblad mot daggkåpans generösa bladskivor ger härliga kontraster, för att inte tala om en rödbladig fetknopp mot gulltörelns gulgröna tuvor.

Förslag på perenner som passar för höstsådd hittar du här >>>

Perenner är fleråriga örtartade växter som vissnar ner på vintern och börjar växa igen på våren.