Delikatess som kräver kärlek
Svartrot, som ibland även kallas fattigmanssparris, odlades flitigt under 1700- och 1800-talet, men i början av 1900-talet försvann många sorter ur frölistorna och den glömdes nästan bort. Kanske beror det på att svartroten kräver lite extra av odlaren för att komma till sin rätt. I en stenig och hård lerjord kämpar svartroten förgäves. Rötterna delar sig och är nästan omöjliga att få upp hela. För att lyckas är odling i en välgödslad djupbädd där rötterna lätt kan sträva neråt att föredra. Även i en dubbel pallkrage är svartroten bekymmerslös. Skörda under hela hösten. Den kan även stå kvar till nästa vår och plockas då upp så snart tjälen gått ur jorden. Vänta inte för länge, då går svartroten i blom och rötterna blir hårda och trådiga. Lätt kokt och sedan stekt i lite smör är svartroten en delikatess. Så kanske borde man kalla sparris för fattigmanssvartrot.
Scorzonera hispanica
Svartrot 'Géante Noire De Russie'
Kulturarv. Från 1877. En av våra finaste rotgrönsaker. Svarta, jämna, fina rötter med utsökt smak. Används som sparris, i soppor m.m. Mycket vitaminrik.
Till fröbutiken
Impecta Fröhandel
På Impecta Fröhandel delar vi gärna med oss av vår kunskap. Här samlar vi jordnära artiklar om odling och frösådd samt utvalda sorter som vi lyfter fram lite extra under rubriken Veckans frösort. Välkommen till Jordnära – tankar och tips för odlarvänner.
.jpg)