För finsmakare
Som namnet avslöjar är strandkålens naturliga hemvist miljöer nära kusten. Där burrar salt- och vindtåliga ruggar av blad ihop sig i den ogästvänliga marken. I England har strandkål länge setts som en delikatess tack vare sina nötsmakande stjälkar och broccolilika blomknoppar. De stora bladen har en något besk smak vilket de brittiska kustinvånarna rådde bot på genom att bleka plantorna, såsom vi gör med sparris. Under hösten vandrade man ut längs stränderna och täckte strandkålen med tång. Tidig vår spirade sedan mjälla knoppar under vintertäcket. Efter primörskörden växte bladen till sig och snart lockades finsmakarna åter till stränderna för att plocka välsmakande stjälkar och blomknoppar.