Möt den ståtliga riddarsporren
Det vetenskapliga namnet på riddarsporre, Delphinium, sägs komma av att den outslagna blomknoppen liknar en delfin, men även här krävs en del fantasi. Den utslagna riddarsporren är fylld av nektar som lockar fjärilar och kolibrifåglar. Bara de med riktigt lång tunga kommer åt godsakerna. Lite kuriosa är att blå, vita och lila blommor lockar nattfjärilar medan gula och röda färger drar till sig kolibrier som bara finns på de amerikanska kontinenterna.
Riddarsporrar finns i två släkten
I gamla trädgårdsböcker och floror kan man läsa att det finns både ettåriga och fleråriga riddarsporrar. På senare har de ettåriga riddarsporrarna flyttats till släktet Consolida med det svenska namnet åkerriddarsporresläktet. Båda tillhör den stora familjen ranunkelväxter, Ranunculaceae, där även smörblommor, klematis och stormhattar ingår. Det här är en giftig familj, flera dödligt giftiga, och det gäller även riddarsporrarna. Eftersom de smakar pyton och ger en brännande känsla i munnen är förgiftningsolyckor dock mycket ovanliga och inget som bör hindra oss från att odla dessa skönheter i trädgården.
Det som skiljer de båda släktena åt är blommornas och bladens utformning. Hos Consolida sitter blommorna i glesare klasar, bladen är smalt flikigt ’dilliga’ medan Delphinium har bredare flikiga blad och blommor i täta långa färgstarka toppställda klasar. Även fröställningarna skiljer sig åt, hos Consolida sitter de en och en medan de sitter tre tillsammans hos Delphinium.
Perenna riddarsporrar
De flesta riddarsporrar i släktet Delphinium är perenna, men kan odlas som ettåriga eftersom de blommar så kraftfullt redan under det första året. De är inte alltid så långlivade men eftersom de är så tacksamma att dra upp från frö är det lätt att så nya ersättare. Bland perenna riddarsporrar är det främst trädgårdsriddarsporre, Delphinium Elatum-gruppen som förökas med frö. Elatum betyder högväxt och de höga spirorna med tätt sittande blommor är iögonfallande vackra och imponerar på alla besökare i trädgården. Den kinesiska riddarsporren, Delphinium grandiflorum ’Dwarf Blue Butterfly’ har något glesare blomställning, men den blå färgen är så intensiv att den inte lämnar någon oberörd.
De högresta riddarsporrarna kan behöva lite stöd för att inte lägga sig eller gå av när det blåser snålt. Detta kan lösas genom att plantera dem med goda, stadiga grannar som rosor, höstflox eller kanske en stabil jätteprästkrage. Det går även att ge dem stöd i form av käppar eller speciella växtstöd som finns i trädgårdshandeln. De är dessutom utmärkta att samplantera med vårlök, tidiga löjtnantshjärtan och trädgårdsjättevallmo eftersom riddarsporrarnas blad täcker deras tidigt vissnande inte så vackra blad.
De storväxta riddarsporrarna trivs bäst i halvskugga och god, mullrik jord som inte torkar ut. Torka och full sol gör riddarsporre utsatt för mjöldagg.
Ettåriga riddarsporrar
De ettåriga riddarsporrarna, Consolida, är så vackra och borde odlas betydligt mer. Consolida regalis som faktiskt kan hittas vildväxande i södra delarna av landet, beskrevs redan på 1600-talet som läkeväxt för sår. Eftersom hela växten är giftig är det dock inget att rekommendera. De ettåriga riddarsporrarna är utmärkta att odla i lite mer vildvuxna delar av trädgården. Romersk riddarsporre, Consolida ajacis, är en ettåring som finns i flera vackra färger. Den trivs både i rabatt och kruka och föredrar en plats i full sol. Romersk riddarsporre är mycket lättodlad och kan direktsås, men det är alltid säkrast att förodla i krukor och plantera ut. Även om namnet Consolida betyder ’fast’ är de höga sorterna lite ostadiga. Plantera dem på vindskyddad plats och ge dem stöd eller låt dem luta sig mot stadiga grannar. Blommorna går utmärkt att torka och står sig väl i buketter och potpurrier.
Riddarsporrar som strukturväxt
I rabatten fungerar höga, stadiga växter som så kallade strukturväxter. Med det menas att de skapar rabattens översta skikt och därifrån bestämmer strukturen på hela rabatten. Riddarsporrar har ett svajigt växtsätt om de inte stöttas, men med stadiga grannar eller ett växtstöd är det fantastiskt fina strukturväxter. Plantera dem gärna längst bak i en fondrabatt eller i mitten av en rund rabatt.