När ska jag så petunia?

Odla petunia så här

1. Så här försår du petunia
2. Skola om petunia
3. Plantera ut petunia
4. Skötsel av petunia
5. Fakta om petunia

Förså petunia så här

Detta behöver du:

• Frön till petunia
• Såkrukor eller minidrivhus
• Såjord
• Vermikulit 
• Växtbelysning kan behövas, läs mer nedan.
• Värmematta kan vara bra, läs mer nedan.

Ett första och viktigt råd är: Så inte för tidigt. Inled sådden i slutet av februari, början av mars. Börja med att fylla krukor eller sålådor med 2/3 planteringsjord, fyll upp med såjord som trycks till så att ytan blir slät. Vattna, inte så att det blir dyngsurt men fuktigt. Om du tycker det är svårt att sprida de små fröna kan de blandas med fin sand för att få en jämnare spridning. Duscha ytan lätt med en sprayflaska för att få fröna att fästa mot jorden. Petunia är ljusgroende, vilket innebär att fröna inte ska täckas. Det går att sprida ett mycket tunt lager vermikulit överst för att hjälpa till med fukten, men det är inte nödvändigt. Däremot bör krukorna täckas antingen med fiberduk eller plast med lufthål eftersom sådden absolut inte får torka ut. Ställ krukorna på en bricka eller ett tråg, gärna med kapillärmatta, underbevattningsduk, som hålls fuktig. Då behövs inget vatten ovanifrån vilket räddar många småplantor från svampdöden. En annan fördel med brickor är att de är lätta att flytta. Först ska sådden stå varmt och ljust, gärna runt 22 °C.

Skola om petunia

Så snart det börjar skimra grönt över jordytan bör plasten tas bort eftersom eventuella kondensdroppar kan vara dödliga för de små petuniaplantorna. Fiberduk kan däremot ligga kvar. Se till att groddplantorna får ljus, men inte skarp sol. När plantorna blivit så stora att de går att hantera ska de skolas om, de ska helt enkelt få egna krukor. Skola inte om för tidigt, de har ju planteringsjord längre ner i krukorna och de tunna rötterna är känsliga. Ta för vana att hålla småplantor i bladen när du flyttar dem, aldrig i stammen, eftersom det är lätt att nypa till för hårt och strypa den lilla plantan. Efter omskolning ska de flyttas till en ljus och sval plats. Nattemperaturen bör ligga runt 15 °C. Växtbelysning ger knubbiga plantor, men om de ränner iväg går det utmärkt att toppa dem. Topparna kan sättas som sticklingar i såjord för ännu fler plantor.

Plantera ut petunia

I slutet av maj är det lätt att luras av vårsol och värme och börja plantera ut alla plantor. Gör inte det! Vi har förödande och luriga frostnätter i början av juni i nästan hela landet. Dessutom tål inte småttingarna den skarpa solen, de måste härdas. Under ett par veckor får du helt enkelt bära ut plantorna med petunia under dagen och in igen på kvällen. Ställ krukorna i halvskugga och skyddat läge ute. I slutet av vecka två, om du har koll på vädret, kan de stå ute dygnet runt.

Plantera dina petunior i krukor, amplar och kärl. Sätt många av samma sort tillsammans eller samplantera med andra blommor och bladväxter.


Petunia F1 'Success! HD Rose Star'. 

Skötsel av petunia

Växtnäring i de flesta köpejordar räcker bara de första 5 veckorna efter plantering. Därefter mår särskilt petunia bra av extra näringstillskott. Det är bättre att ge svag näringslösning ofta än stark någon enstaka gång. Småpetunia är inte lika hungriga, ett par gödselvattningar under sommaren kan räcka, mer om de är samplanterade med hungrigare växter. De storblommiga petuniorna blommar villigare, rikligare och längre om vissna blommor tas bort innan de går i frö. Även de småblommiga sorterna av petunia kan friseras för en fräschare look. De kan även klippas in och toppas om de blir rankiga och glesa. Det krävs lite pyssel, men belöningen är stor med härliga kaskader av blommor i ljuvliga färger hela sommaren lång.

Fakta om petunia

Namnet petunia kommer av det portugisiska ordet ’petun’ som betyder tobak. När portugiserna kom till Amerika hittade de mängder av nya växter. Många av dem ingår idag i den stora familjen Solanaceae dit exempelvis tomater, potatis och just tobak hör. Om man tittar lite närmare på petunia ser man att både blommor och blad påminner om tobak, men de har aldrig odlats eller använts på samma sätt. Troligen rörde portugiserna till det en smula.

Petunia i mängder av sorter

Den petunia vi känner är en korsning mellan två vilda arter, Petunia axillaris och Petunia integrifolia. Troligen ingår även andra vilda arter. De har därför fått det vetenskapliga namnet Petunia x hybrida. Hybrida betyder att det är korsningar mellan två eller flera arter. Genom åren har det tagits fram mängder av sorter med olika egenskaper som storblommiga och buskiga Grandiflora, rikblommande Multiflora, där många har ett hängande eller krypande växtsätt, liksom de tåliga och hängande i Surfinia-serien.

Eftersom petunia är så populära slåss de olika växtförädlarna om att ta fram nya sorter, de ges ut i serier med namn som Cascade-serien, Prism-serien och Easy Wave-serien. Den sistnämnda sprider villigt ut sig på bredden vilket gör den utmärkt som kantväxt i en rabatt. Wave-petunior kallas även rondellpetunia.

Stor variation av petunior

Petunians blommor är öppet trumpetformade med pip, enkla eller dubbla, i en mängd olika färger, från vit, rosa och lila över i rött, gult och nu även svart. Några har behållit sin kryddiga väldoft från ursprungsarterna, men inte alla. Bladen är ovala, klargröna och svagt håriga och klibbiga. I rabatten breder petunian villigt ut sig och väver fint ihop kombinationer av andra sommarblommor. Vanligast är nog att de odlas i krukor, lådor och amplar, ensamma eller tillsammans med andra. De trivs bäst i full sol, jorden bör vara fuktighållande och om de får ett regelbundet tillskott av näring blommar de tacksamt hela sommaren ända fram till frosten sätter stopp.

De storblommiga petuniorna är känsliga för hårda vindar och regn. De kan med fördel ställas på altanen, i det inglasade uterummet, på förstukvisten eller andra i mer skyddade lägen. Plocka bort vissna blommor allteftersom så blommar de rikligare. Multiflora-sorterna har mindre men många fler blommor och är något tåligare mot väder och vind. Modernare sorter är självrensande och tappar vissna blommor, vilket gör dem lättskötta. Surfinia-serien är de tåligaste bland petuniorna. Med sina stadiga hängande grenar, fulla av små blommor är de utmärkta i amplar och balkonglådor. Petunior håller sig friska och angrips sällan av skadegörare. Till och med rådjuren sägs rata dem.

Under 1990-talet kom en ny sorts petunia ut på marknaden under namnet ’Million Bells’. På svenska heter de småpetuniasläktet men även om de är släkt med petunia så har de ett eget släkte, Calibrachoa. Även de kommer från de amerikanska kontinenterna men kan också hittas i Västindien. Minipetunia, eller småpetunia, är vintergröna halvbuskar. Det betyder att de nedre delarna av plantan förvedas och blir hårda med tiden medan de övre delarna är mjuka och örtartade. Precis som petunia är de fleråriga, och för de med plats och tålamod kan de övervintras frostfritt, men vi odlar dem oftast som ettåriga sommarblommor.

Minipetunians blommor liknar multiflorapetunians och finns i många olika färger. Bladen är mindre och tjockare, vilket gör dem tåligare mot regn och blåst. De har ett rankande växtsätt och passar utmärkt som marktäckare i rabatter men riktigt till sin rätt kommer de när de får välla ut ur amplar och balkonglådor. Minipetunian växer i bergskrevor och grusiga sluttningar i det vilda. Av det kan vi lära att de trivs i väldränerad jord och att de i motsats till petunia klarar av, ja till och med trivs bättre om de får torka ut lite mellan vattningarna. Våt jord kan få dem att ruttna, så se till att överflödigt vatten vid regniga perioder kan rinna undan om du har dem i krukor. En skvätt näring några gånger under sommaren vill de också ha. Om de blir taniga och spretiga går det utmärkt att toppa in långa rankor. De grenar sig och blir bara buskigare och blomrikare av lite beskärning. Minipetunia är robustare än kusinen petunia och tål till och med lite frost.