Växtföljd – odla med växelbruk

• Växtriket är indelat i familjer. De har samma ursprung och ofta likartat näringsbehov, växtsätt och drabbas av samma slags sjukdomar och skadedjur.
• De vanligaste köksväxtfamiljerna är kålväxter, potatisväxter, baljväxter och lökväxter.
• Med en genomtänkt växtföljd roterar växter ur samma familj, eller med likartade behov, i en fyra-sexårig cykel. Jordens bördighet optimeras och risken för skadegörare minimeras. 
• Gröngödslingsväxter är alltid super att blanda in i ett växelbruk. Läs mer om dem i vår artikel Börja odla med gröngödsling.
• Jordtrötthet är ett fenomen som uppträder när samma växtslag odlats år efter år på samma plats. Då är näringen urlakad och värdspecifika skadegörare har etablerat sig. Det märks tydligt att växterna är försvagade och klena.
• Växelbruk gäller bara för ettåriga växter, eftersom fleråriga grödor, som sparris, jordärtskocka och rabarber, växer på samma plats år efter år.
• En mellangrupp är jordgubbar, som behöver skifta plats vart fjärde-femte år. Låt därför också dem ingå i ditt växelbruk.
• Också blommor mår bra av att byta växtplats. Framför allt växtslag som drabbas av jordbundna skadegörare som tulpaner, dahlior och sommaraster.

Fördelar med växtföljd och växelbruk

Med en klok växtföljd får du en mer lättskött odling då skadeangreppen minskas och jordens bördighet naturligt hålls uppe. Det är också ett bra stöd att ha en plan för sin odling. Anteckna din odlingsplan och spar den – det är lätt att glömma till nästa år… 

Mindre skadeangrepp

Många skadegörare är så kallat värdspecifika och riktar in sig på växtslag inom samma familj. Flera lever i jorden, där de kan överleva i många år. Hit hör rotsårsnematoder (en slags mikroskopiskt små rundmaskar), lökfluga, potatisbladmögel, bönfläcksjuka och klumprotsjuka som angriper kålväxter. Med växelbruk hindras de att etablera sig.
Tagetesrötter har en välkänd förmåga att hindra rotsårsnematoder att få fäste i jorden och är därför en bra växt att samodla med känsliga växtslag som jordgubbar, morötter, lök, potatis och majs .

Minskat gödslingsbehov

Växtslag som baljväxter och klöver berikar jorden med näring genom att ta upp kväve från luften. Genom att rotera växtplats mellan ömsom näringskrävande och näringsgivande växter minskar behovet av tillskottsgödsling.

Bättre jordstruktur

Växter med ett djupt och kraftigt rotsystem luckrar jorden på djupet genom att skapa gångar där luft, vatten och näring kan transporteras upp till matjordsskiktet. Hit hör potatis, majs, solros, baljväxter och många gröngödslingsväxter.

Mindre ogräs

Också ogrästrycket minskar i ett växelbruk. De flesta ogräsarter gynnas av vissa växtslag och trivs sämre med andra. Squash har till exempel ett marktäckande växtsätt och stort näringsbehov, vilket hindrar besvärliga rotogräs att etablera sig.

Ökad biologisk mångfald

Genom att variera grödorna i odlingen ökar också variationen i jordens mikroliv, vilket bidrar till en ekologisk balans med ökad jordhälsa.

Förslag på växelbruk med växtföljd

Oavsett om du odlar i liten skala, som pallkragen, eller har stora odlingar, är principen den samma.

• Dela in odlingen i fyra grupper/skiften – eller gärna sex om du har stora ytor och odlar mycket kålväxter. I varje grupp/kvarter odlas växtslag från samma familj och/eller med liknande egenskaper. Nästa år byter de plats och roterar medurs enligt detta enkla schema.
  På så sätt återkommer inte samma växtslag förrän efter fyra år till samma plats.
• Med permanenta växtbäddar och pallkrageodling är det enklast att hålla ordning på växelbruket.
• Fokusera på de stora växtgrupperna – som potatis, lök, kål och baljväxter.
  Om du har en bördig jord kan du lugnt så in snabba kulturer som sallat, spenat och dill här och var utan att strikt ta hänsyn till en växtföljdsplan.
• Blommor i grönsaksodlingen berikar – de gynnar pollinerande insekter och är trevliga att ta in i buketter. Men också de tillhör en växtfamilj som gärna också kan ingå i din växtplan. Till kålväxtfamiljen hör till exempel lövkoja och trädgårdsnattviol.

Grupp 1: Växter som tillför näring

Baljväxter och andra växtslag som används för gröngödsling – som klöver och gul sötväppling.
De fixerar, hämtar, kväve ur luften som sedan lagras in i växtvävnaden. Mylla ner växtresterna i jorden efter skörd, så gör de nytta inför nästa säsong.

Grupp 2: Växter med litet näringsbehov

Potatis, jordärtskocka och sallat har ett lågt näringsbehov. Potatis får till och med dåliga egenskaper, som mosigt fruktkött och skorvangrepp av stark gödsling. Finns det plats kan man också odla baljväxter i det här skiftet.

Grupp 3: Växter med måttligt näringsbehov

Lökväxter, rotfrukter (morot, rödbeta, palsternacka med flera), mangold, persilja, dill och spenat har ett medelstort näringsbehov. 
För dem kan det räcka att lägga på några lager gräsklipp under odlingssäsongen.

Grupp 4: Näringskrävande växter

Hit hör alla kålväxter. Gurkväxter som gurka, squash, pumpa och melon är näringskrävande, liksom selleri och majs. Här ingår också purjolök som är mer näringskrävande än sina övriga löksläktingar. Gödsla extra några gånger under odlingssäsongen.

När släkten är värst – kålväxter i en klass för sig