Pelargoner - sydafrikanen som blivit ursvensk

Pelargoner i köksfönstret, i sovrummet, i balkonglådan, i krukan på förstutrappan, i rabatten, i slott och koja - ja pelargoner passar överallt. Pelargon blommar tacksamt från tidig vår till sena hösten, tål torka och lite kyla, skugga och sol. Det är inte konstigt att den blivit en av våra mest älskade växter.

Odla pelargoner

Det finns många anledningar till varför du ska odla pelargoner. Pelargoner är tåliga och långlivade blommor som trivs bra i både kruka och rabatt. Antingen sår du pelargoner från frö eller förökas de pelargoner du redan har med sticklingar.

Pelargonerna ingår i familjen näveväxter, Geraniaceae, där vi även hittar den vildväxande midsommarblomstern och alla nävor vi har i rabatterna. Troligen är det de lustiga frökapslarna som påminner om en storknäbb som gett pelargonen sitt namn. Pelargonium kommer av det grekiska ordet pelargos, som betyder stork.

I pelargonsläktet finns fler än 250 arter. De allra flesta vildväxande pelargoner kommer från Sydafrika. Där kan de bilda riktigt stora buskage som växer i bergen och längs vägkanterna. Många pelargoner är halvbuskar, den nedre delen av plantan förvedas och får hårda stammar som övervintrar medan de örtartade skotten vissnar på hösten.

Pelargon en samlarväxt

Det är lätt att bli förälskad i pelargoner och många blir hängivna samlare av olika sorter. Många sorter finns inte att köpa och kanske är bytandet av sticklingar en anledning till att samlandet är så roligt. Ibland dyker riktigt gamla sorter upp som den fantastiska jämtländska ’Drottningminne’ med djupt ceriseröda blommor med antydan till vita strimmor i blommans mitt. Den finns tyvärr inte som frö utan enbart som stickling − om man lyckas få tag på en.

Den främsta orsaken till pelargonernas popularitet är nog att de har så stor variation i utseende. De vilda arterna har oftast vita, rosa eller röda enkla blommor i sammansatt flock. Odlade pelargoner kan vara enkla, dubbla eller fyllda i allt från röda, vita, gula, aprikos, lila och rosa nyanser.

Grupper och sorter av pelargon

De flesta pelargoner vi sår från fröer är hybrider, korsningar av flera vilda arter. Deras exakta ursprung är ofta svårt att fastställa. För att bringa ordning bland hybriderna har de delats in i olika grupper.

De fantasirika zonalpelargonerna
Den största gruppen pelargonhybrider är zonalepelargoner, Pelargonium x hortorum. Namnet har gruppen fått av att många sorter som ingår där har en zon på bladet med mörkare eller ljusare färg, som vi ser exempelvis hos F1 ’Appleblossom Orbit’.

Bland zonalpelargonerna samlas så många sorter att de även har bildats undergrupper att sortera zonalpelargonerna i. Undergrupperna har fått sina namn efter sorternas fantasifullt formade blommor och blad.

Enkelblommande pelargoner har blommor med fem kronblad, som supersnygga ’Black Velvet Rose’. Äggskalspelargoner har olikformade fläckar och strimmor på kronbladen, som sorten ’Divas Raspberry Ripple’. Stjärnpelargonerna har lite flikigare blad och olikstora spetsiga kronblad som gör att de ser lite rufsiga ut. ’Quantum Light Pink’ får stora rosablommande bollar mot de flerfärgade dekorativa bladen.


Vädertåliga hängpelargoner
Hängpelargon, Pelargonium peltatum, kallas ibland för murgrönspelargon eftersom de lite köttigt suckulenta bladen påminner om murgrönans. Hängpelargonen är tämligen vädertålig och blir inte ful av regn. Däremot kan hårda vindar lätt knäcka de långa grenarna, bäst att ge dem en vindskyddad plats. Hängpelargonens flikiga blad har precis som zonalepelargonerna en zon i avvikande färg en bit in på bladen. Det finns även brokbladiga varianter. Blommorna har oftast vinröda strimmor eller fläckar på kronbladen. Även här finns enkla, halvdubbla och dubbla sorter i en mängd olika färger. Om det är svårt att välja färg är ’Summertime Mix’ med en härlig blandning av rosa, vitt och rött ett alternativ. Den tillhör dessutom gruppen kaskadpelargoner med extra rik blomning.


Kaskadpelargon 'Summertime Mixed'

Övriga arter och sorter

Doftpelargoner är en stor grupp med blandat ursprung. Många av de vilda pelargonerna har särpräglad doft, vissa utsökta andra mindre väldoftande. Den mest välkända doftpelargonen är nog Dr Westerlunds blomma som sägs vara hälsobringande. Även om de flesta i den här gruppen doftar citrus finns det doftpelargoner som luktar kanel, eukalyptus och pepparmynta. Bladen är oftast djupt flikiga, lite ludna och de kan även vara flerfärgade. Blommorna är däremot små, nästan oansenliga, men väldigt söta. Doftpelargonernas blad används till potpurrier, men även till te och smaksättning av bakverk och blommorna kan kanderas till dekoration.

Även änglapelargonerna har doftande blad men de är små, nästan runda och lite krusiga i kanterna. Blommorna är små och enkla, men många, och två eller flerfärgade. Om de toppas regelbundet växer de till små buskar, men får de växa fritt blir stammarna långa och hängande. De är rätt känsliga för väder och bör odlas under tak om de ska stå utomhus.


Föröka pelargoner med sticklingar

Vanligast är att pelargoner förökas med sticklingar. Sticklingar bör tas på våren och försommaren då tillväxten är som starkast. Nyp av sido- eller toppskott som inte blommar. Ta bort de nedre bladen, men spara minst två, och sätt sedan sticklingen i en kruka med fuktig såjord. Placera krukan i en plastpåse med öppningen uppåt, det gör att det är enkelt att öppna lite och släppa ut fukt och in frisk luft. Ställ gärna sticklingarna varmt, men inte i het sol, så rotar de sig snabbare. Att de fått rötter brukar synas på att nya blad börjar komma. Då är det dags att lyfta ur krukan ur påsen. Håll koll på jorden, den får aldrig torka ut men inte heller vara genomvåt.


Sticklingsförökning

Fröså pelargoner

Ett annat roligt sätt att få många pelargoner av samma sort är att fröså dem. Eftersom de tar god tid på sig att växa till bör pelargoner sås tidigt, gärna redan i januari- februari. Även här ska det vara krukor, tråg eller ett brätte, med genomfuktad såjord. Täck fröna med ett mycket tunt lager vermikulit eller perlit, eftersom att de är ljusgroende, och lägg en fiberduk eller tunn plast med lufthål över krukorna. Nu ska sådden stå varmt, gärna över 20 °C. Det går även utmärkt att så i ett litet minidrivhus som placeras på värmematta. Så snart de första bladen börjar titta upp bör plasten tas bort, eftersom droppande kondensvatten är förödande för småplantor. Fiberduk behöver inte tas bort. Nu behövs växtbelysning, lysrör eller andra energilampor som får hänga över krukorna. När småplantorna fått ett tredje blad är det dags att skola om dem i egna krukor med god planteringsjord. Pelargoner gillar väldränerad jord, grovt grus eller lecakulor i jorden hjälper till. Det finns även särskild pelargonjord och pelargonnäring att köpa. Låt dina telningar stå kvar under lampa ett tag till. Först i april räcker dagsljuset till förutsatt att platsen är ljus, men låt dem inte stå i stark södersol, det kan lätt bränna bladen. Fortsätt att hålla jorden fuktig men inte genomvåt och ge lite extra näring efter ett par veckor. Så snart risken för nattfrost är över kan pelargonerna flytta ut, men först efter att de sakta fått vänja sig genom avhärdning. Det blir en del bärande ut på morgonen och in på kvällen, men belöningen är fina plantor som inte slutar att växa.


Ett år med pelargoner

Många ser pelargonerna som sommarblommor som slängs på hösten. Andra vill gärna spara dem till nästa år, särskilt om det är raringar som inskaffats genom vänner och byten. Pelargoner är så tåliga att det är mycket enklare än vad som ofta beskrivs. När dagarna blir kortare och temperaturen sjunker visar pelargonerna att de går in i vila genom att blomningen avtar. Fler blad torkar in och trillar av. Då är det dags att ta in dem. Är de stora och yviga kan de med fördel klippas in, friska skott kan användas till sticklingar.

Balans mellan ljus och vatten på vintern
Pelargoner vill gärna stå svalt men frostfritt och ljust över vintern, men klarar sig även utmärkt i ett vanligt fönster, särskilt om man kan skruva ner värmeelementen. En veranda, ett sommarhus med låg temperatur eller varför inte i trappuppgångens fönster är annars bra övervintringsplatser för pelargoner. Ju svalare det är desto mindre vatten behövs under vintervilan, men helt torra ska de inte vara, en liten skvätt varannan vecka brukar räcka.

Plantera om pelargoner på våren
Pelargonerna visar att våren är på väg genom att skjuta nya skott. Då är det dags att plantera om dem. Ge dem ny frisk jord, gärna blandad med lecakulor eller grus i en lite större kruka än den gamla. Skaka ur den gamla jorden från rötterna och var inte rädd att klippa bort fula mörka rötter och eventuell rotsnurr i botten av jordklumpen. Några veckor efter omplantering kan plantorna klippas in, om det behövs, och självklart får en del av de avklippta skotten bli till nya plantor. När vårvärmen stiger vill pelargonerna ha mer vatten, men kom ihåg deras afrikanska ursprung, de trivs bäst om de får torka lite mellan vattningarna. Betydligt fler pelargoner har dött av för mycket vatten än för lite. De tar tacksamt emot en dos växtnäring under sommaren, hur mycket står på förpackningen. Belöningen är friska plantor med mängder av blommor. I slutet av maj, början av juni kan de få flytta ut. Till att börja med bör de tas in över natten men så snart risken för frost är över kan de stå ute dygnet runt. De tåliga pelargonerna är inte kinkiga, men helst ska de stå i vandrande skugga, eller åtminstone inte i hetaste södersol, om man vill att bladen ska hålla sig riktigt vackra.

Se alla fröer till pelargoner här.

Impecta Fröhandel

Jordnära
På Impecta Fröhandel delar vi gärna med oss av vår kunskap. Här samlar vi jordnära artiklar om odling och frösådd samt utvalda sorter som vi lyfter fram lite extra under rubriken Veckans frösort. Välkommen till Jordnära – tankar och tips för odlarvänner.

Veckans Frösort

Vild odlarglädje

En egenodlad, rödskimrande tomat fylld med somriga smaker skänker odlarglädje. Tänk att ursprunget till hela härligheten är den lilla vinbärstomaten, även kallad vildtomat. Med sina blott fyra gram kan världens minsta ätbara tomat verka blygsam. Men det som saknas i storlek tar den igen i smak och mångfald. På sorten 'Currant Red' kan du räkna upp till flera hundra frukter på en planta. De saftiga vinbärstomaterna smakar ljuvligt gott där de växer som ett pärlband längs grenarna. Bladen doftar intensivt och sprider ut sig på nätta, gängliga grenar. Den som odlar 'Currant Red' kultiverar också naturliga samtalsämnen − den vilda odlarglädjen hos vinbärstomaten är verkligen något att tala om.

Läs mer
Knopp ger krydda

Solen steker klipporna som reser sig ur havet längs Siciliens kust. Det är en näringsfattig, torr och karg natur som borde skrämma bort all växtlighet. Ändå färgas klipporna av kaprisens krispigt gröna, ovala blad upphängda på långa grenar. Att skörda den välsmakande blomknoppen som ger krydda åt mat världen över är en utmaning då varenda en plockas för hand i den otillgängliga miljön. De knoppar som inte skördas slår ut i vita blommor med violetta strålande ståndare. När hösten närmar sig tilltar blomningen som en sista försäkran om att leva vidare till nästa år. På våra breddgrader odlar du kapris i kruka på terrass under sommaren och i fönsterkarmen resten av året.

Läs mer
För finsmakare

Som namnet avslöjar är strandkålens naturliga hemvist miljöer nära kusten. Där burrar salt- och vindtåliga ruggar av blad ihop sig i den ogästvänliga marken. I England har strandkål länge setts som en delikatess tack vare sina nötsmakande stjälkar och broccolilika blomknoppar. De stora bladen har en något besk smak vilket de brittiska kustinvånarna rådde bot på genom att bleka plantorna, såsom vi gör med sparris. Under hösten vandrade man ut längs stränderna och täckte strandkålen med tång. Tidig vår spirade sedan mjälla knoppar under vintertäcket. Efter primörskörden växte bladen till sig och snart lockades finsmakarna åter till stränderna för att plocka välsmakande stjälkar och blomknoppar.

Läs mer
Vindlande vial

Vårens späda, gröna skott är ivriga att få sätta fart. Rankor växer fram, finurligt beklädda med vingar och klängen. När de ger sig i väg på sin vindlande sommarfärd får buskar och snår agera stöd. Rankorna klättrar hit och dit bland kvistar och grenar med målet att ge sig upp i solljuset lagom till den ymniga blomningen. Finns det ingenting att klänga på täcks marken av en grön, yvig matta. Under sommaren slår rosenvial 'White Pearl' ut i pärlemorvita ärtblommor på korta stjälkar. Denna vindlande vial är luktärtens fleråriga och doftlösa släkting som vissnar på hösten för att återvända nästa säsong full av energi och vilja att blomma.

Läs mer

Välj land

Stäng och fortsätt med SEK